Ibland är man världens pundigaste människa...

Martin hade bekymmer med sina öron här för ett tag sen. Öroninflammation och svamp på grund av nån bacill som han petat in min annars väldigt renliga karl. Det tog över en månad innan det var okej igen.

I förrgår hade jag en finne i mitt bra öra. Den finnen petade jag sönder. Inget konstigt med det. Den satt i hörselgången men det brukar vara lugnt.

Igår jobbade jag på Kvinnersta. Jobbade på och fortsatte pilla sönder finnen som blivit hel igen. Sen fick jag ett sånt där aha-moment. Jag hade ju inte tvättat händerna. Vad tusan gjorde jag egentligen. Slutade peta men det var över alla gränser för sent.

Nu ligger jag här med ett öra som dunkar och gör ont. Det kluckar och har sig i örat och jag hör sämre. Jävligt lämpligt till första dagen på terminen. Jag kommer inte höra vad som sägs. Det råkar vara mitt bra öra som håller på att täppas till också. Utan det bra örat kommer jag inte höra nått alls då jag knappt kan utläsa vad folk pratar om med mitt dåliga öra.

Jag måste ringa vårdcentralen...